Är teknologi politisk, eller ej? Svaret på frågan blir ett solklart ja. All teknologi är politisk, men viss teknologi är mer politisk än annan. Vi ser en trendmässigt ökad polarisering, det pratas om filterbubblor, och många människor tycks leva i skilda världar vad gäller åsikter (och kunskaper) om världen i stort. Samtidigt faller tilltron till media; färre än hälften av amerikanerna hyste tillit till media i början av 2021. Hur kan det ha blivit på detta viset?

Teknologi är varken bra eller dålig; men är inte heller neutralt

— Melvin Kranzberg (hans första lag)

Ett sätt att förklara vad som sker idag är att gå tillbaka i tiden, till en av de viktigaste teknologiska händelserna under medeltiden, det vill säga till Gutenbergs uppfinnande av tryckpressen.

Om Gutenberg och Martin Luther

Enligt en historieskrivning (det finns inte en historia, det finns flera historier) sägs prästen Martin Luther ha blivit illa till mods när han såg sina församlingsmedlemmar ej längre känna ånger när de köpte sig fria från synd med avlatsbrev. Kanske låg förklaringen i att kyrkan hade börjat använda tryckpressar för att producera stora mängder avlatsbrev, vilket skulle kunna förklara brevens devalvering i församlingsmedlemmarnas ögon.

Martin Luther reagerade så småningom och spikade upp de 95 teserna. Skrivna på latin. En tid senare stod hans alster - nu översatt till tyska - för en tredjedel av alla sålda böcker i Tyskland. Han förstod inte riktigt själv hur hans verk kunde bli så vitt spridda. I ett brev till påven skrev att han “det är ett mysterium … att de [teserna] kunde bli så vitt spridda.”

Tryckpressarna gjorde det inte bara enklare för kyrkan att massproducera avlatsbrev, utan utgjorde en decentralisering av informationskanalerna. Mediatopologin hade förändrats. Tack vare denna teknologiska chock stundade en förståelsemässig revolution, och reformationen accelererade.

Efter översättning av Luthers teser och det nya testamentet från latin kunde allmogen själva läsa dessa texter. Oenighet uppstod och den gemensamma kunskapen kollapsade. Flera religionskrig följde, där ett var det trettioåriga kriget (1618-1648). Det kriget slutade med den Westfaliska freden som gav oss nutidens nationalstater i en slags kompromiss: “du sköter ditt och jag sköter mitt”.

Så småningom uppstod också nya mekanismer för att skapa samförstånd. Teknologier som skolor, dagstidningar, radio och TV hade utvecklats - där ett fåtal kunde sända information till flertalet. Stordriftsfördelar gjorde det nu möjligt för folkflertalet att i hög grad ta del av samma information. Detta stärkte sammanhållningen i samhället och ett nytt konsensusskapande system kom på plats. Teknologin gav oss ett samhälleligt klister i form av ny gemensam kunskap.

En teknologisk-medial cykel

Den vetenskapliga revolutionen gav oss dock inte bara centraliserande krafter (radio, TV, med mera), utan har också en tid senare gett oss internet. Och internet decentraliserar informationskanaler likt vad som skedde efter tryckpressens inträde.

Bild 1: Tryckpressar decentraliserade informationsflödet - något liknande sker idag
Källa: Martin Enlund (2021)

Stadium 1 - en epistemisk revolution

Inte olikt hur Gutenbergs tryckpressar möjliggjorde spridningen av reformisternas alster under sen medeltid, har Tim Berners-Lee gett oss webben, som gjort det möjligt för nästan vem som helst att idag skapa sin egen radio eller TV-kanal.

Istället för att det är få individer eller organisationer som kontrollerar informationen till folkflertalet (som under TV:ns era), blir det idag många som kan sända till många.. Genom youtube, rumble, odysee, bitchute. Eller via twitter, parler, minds, gab och urbit.

Stadium 2 - den gemensamma kunskapen kollapsar

Ungefär som under den sena medeltiden finns det inte längre några garantier för att folkflertalet till stor del tar del av samma information. Istället går det nu att leva i skilda världar, informations- och förståelsemässigt. Den gemensamma kunskapen håller på att kollapsa, om den inte redan har gjort det.

Precis som ett hav kan förorenas av utsläpp, förorenas idag informationsallmänningen. Internet som vi nu känner det är fullt av aktörer som sår split och sprider vanföreställningar för att främja allsköns agendor.

Deep fakes kommer dessutom att göra situationen värre - inom kort kommer få kunna lita på ljud eller videoklipp (pga AI-teknik). Kanske borde det redan vara så idag? Se t ex denna hobbyists Tom Cruise-klipp. Nyligen uppdagades det även att brittiska, holländska och baltiska parlamentariker har suttit i videokonferenser med en “djup-fejkad” stabschef (stabschefen för den ryske dissidenten Navalny).

Stadium 3 - religionskrig, kulturkrig eller informationskrig?

Gutenberg och reformationen gav oss religionskrigen, varav det 30-åriga kriget var ett (1618-1648). I dagsläget kan vi istället läsa om ett pågående kulturkrig, inte ett särskilt fysiskt blodigt krig men ändå på blodigt allvar.

Bild 2: Gustav II Adolf “Lejonet från Norden” och hans allvarligt skadade häst Streiff, 1632
Källa: Wikimedia Commons

Ett sätt som används idag - ett slags informationsvåld - är ryktesspridning. Detta är något som många (kanske alla stora?) organisationer är medvetna om. När man här talar om “ryktesrisk”, handlar det inte om att man faktiskt har gjort något fel, utan istället om att reducera risken för uppfattningen att man har gjort fel. (Baudrillard skulle förmodligen ha smålett åt detta). Detta gäller förstås även individer, som tyvärr kan få sina liv förstörda av allsköns ryktesspridare.

På detta tema är det värt att nämna att författaren Neal Stephenson nyligen populariserade idén att göra det möjligt för nästan vem som helst att förstöra någon annans rykte på internet i sin bok Fall; or, Dodge in Hell. Tanken är att om alla kan göra det kommer det att bidra till att många färre litar på dylik ryktesspridning (i miasman, enligt Stephenson).

Författaren menar att kulturkriget åtminstone kan sägas utgöra ett exempel på den religionskrigsfas som följde efter tryckpressens inträde. Kanske går det även att påstå att det är något i stil med Churchills slitna citat: “[d]et här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början”.

Stadium 4 - konsensusskapande system

Ett nytt konsensusskapande system lyser dock ännu med sin frånvaro.

Om man är välvillig kan man tolka mediaföretags och organisationers ansatser att faktagranska och censurera som ett försök att skapa mer samhälleligt klister i form av gemensam kunskap. Om man är mindre välvillig misstänker man att det bara handlar om makt: “кто кого?, kto kogo?”.

Någon kompromiss likt den Westfaliska freden verkar det inte heller vara tal om, utan ansatserna påminner oftare om den katolska kyrkans bannor under den sena medeltiden.

Eftersom Martin Luther vägrade att göra avbön för sina provokationer (såsom definierade av kyrkans centralmakt) exkommunicerades han år 1520 av påven, och han förklarades sedermera även fredlös 1521 av den tysk-romerska kejsaren.

De oliktänkare som idag inte gör avbön blir inte exkommunicerade av en påve eller förklarade som fredlösa. De blir istället avplattformade av twitter, facebook, amazon eller andra storbolag. Kina har sitt “sociala kreditsystem” som inte är särskilt annorlunda. Om man hävdar att alla oliktänkare faktiskt förtjänar att bli avplattformerade, bör man snarast läsa igenom Paul Grahams essä om det ortodoxa privilegiet.

Bild 3: Martin Luther bränner den påvliga bullan 1520
Källa: Wikimedia Commons

Stadium 5 - gemensam kunskap uppstår

Kanske behövs en ny kompromiss lik den Westfaliska freden innan den förståelsemässiga revolutionen kan sägas ha passerat, alternativt kommer det att krävas gemensam kunskap.

Vad som förefaller tydligt är att dagens samhällen står inför stora utmaningar, något som även sannolikt gäller internet som vi känner det.

Bild 4: Ett firande i Amsterdam efter den Westfaliska freden
Källa: Wikimedia Commons

Dagens internet kan vara felkonstruerat

Man kan exempelvis fundera på känsligheten som finns inbyggd i dagens internet. Nyligen läckte 500 miljoner individers telefonnummer från Facebook, något bolaget kommer att försöka “normalisera”. När samma bolag upptäckte att “några” användarlösenord lagrades oskyddat, menade dem hela 600 miljoner… Vari ligger det rimliga i att “normalisera” dylika massläckor?

Oracle:s VD Larry Ellison sade en gång att “den integritet du bekymrar dig över är mest en illusion. Allt du måste ge upp är dina inbillningar, inte din integritet. För du har ingen integritet”.

Men vad skulle ske i samhället om alla direktmeddelanden någonsin skrivna på Facebook eller Twitter läcks och görs sökbara av allmänheten? Skulle alla då bara rycka på axlarna och gå vidare? Eller skulle man då ifrågasätta det rimliga i att centralisera all information till ett fåtal IT-jättar (ofta i andra länder)?

Bortsett från onödig centralisering ligger förekomsten av kostnadsfria sociala medie-konton bakom mycket av föroreningarna av informationsallmänningarna på internet, genom så kallade Sybilattacker.

Anonyma gratiskonton gör att nästan vem som helst kan skapa trollarméer för att påverka människors informationsflöde, t ex på twitter och facebooks sociala grafer.

Det går även att tänka sig framtida system där profilers eller företags påståenden måste registreras på publika blockkedjor om de ska tas på allvar. Den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja, brukar det ofta heta. Ett sådant förfarande skulle förenkla spårandet av de som förorenar samma allmänningar. Man skulle inte heller kunna förfalska historien lika lätt - ty detta skulle lämna spår i blockkedjan.

Till skillnad från Twitters och andras kvalitetsstämplar skulle ett blockkedjesystem inte vara beroende av en central auktoritet (se Facebooks problematiska läckor ovan).

Genom användning av blockkedjor skulle det även gå att registrera vem som först skrev en viss text eller skapade en viss bild. Detta skulle försvåra för bedragare att hävda att de var ursprungsmännen, vilket ytterligare skulle minska förorenandet av informationsallmänningarna.

En kanske framtida lösning utgörs av Urbit, som strävar efter att vara ett nytt internet - inga riktiga konton här är gratis utan kräver bevis på blockkedjor. Det blir därför svårt för trollarméer och andra att förstöra informationsallmänningarna inom detta system.

Tim Berners-Lee eller Satoshi Nakamoto?

Det går också att fråga sig vem som är dagens Gutenberg. Kanske är det Tim Berners-Lee, skaparen av webben - vilket författaren har utgått från ovan. Men kanske är det istället den pseudonyme Satoshi Nakamoto som genom Bitcoin kan sägas ha skapat och populariserat idén med blockkedjor? (Om pseudonyma ekonomier och blockkedjor, lär vi få återkomma.)

En kanske ännu intressantare fråga är vem som är vår tids Martin Luther.

Martin Luther sägs ha sagt att “tryckpressen är Guds slutliga gåva och även den största”.

Vad skulle han ha sagt idag om webben, eller om kryptovalutor?

Hur tänker du? Låt gärna din åsikt bli hörd, särskilt om den inte är ogrundat stark. Kontaktuppgifter finner du här.

För att bli notifierad om dessa artiklar, klicka här.


Video 1: En Mona Lisa-deepfake - gjord med en enkel app…

Mona Lisa målades av Leonardo Da Vinci under åren 1503 och 1519.

Är du intresserad av att läsa fler dylika (media-)perspektiv? Då rekommenderas t ex Neil Postmans Technopoly: The Surrender of Culture to Technology, Marshall McLuhans verk, exempelvis Culture Is Our Business, Michal Sacasas substack The Convivial Society eller varför inte Ivan Illich och Jacques Ellul?